Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PELLAGRA päla4gra l. pel-, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr t. o. eng. pellagra, fr. pellagre; av it. pellagra, snarast av pelle, hud (av lat. pellis, fäll, skinn; jfr FJÄLL, sbst.2, PÄLS), o. agra, fem. av agro, sur, skarp, sträv o. d. (av lat. acer, vass, skarp; jfr AG, ÄTTIKA), med syftning på hudutslagen]
i sht med. (i sht i Sydeuropa o. Förenta staterna förekommande) sjukdom som beror på frånvaro i födan av ett visst vitamin o. som yttrar sig bl. a. i rosartade hudutslag, aptitlöshet, diarré o. nervösa rubbningar. Collin Ordl. (1847). Pellagran uti Nord-italien skall hafva fått sin begynnelse måhända genom maisens .. stora depravation. Ilmoni Sjukd. 3: 404 (1853). DN(A) 1940, nr 318, s. 4 (om förh. i Förenta staterna).
Ssg (i sht med.): PELLAGRA-SJUK. [jfr t. pellagrakranker, substantiverat adj., ävensom it. pellagroso] som lider av pellagra; äv. substantiverat. 2NF 21: 369 (1914; substantiverat). —
-SJUKDOM~20, äv. ~02. (mera tillf.) (form av) pellagra. 2NF 16: 1039 (1912).

 

Spalt P 570 band 19, 1952

Webbansvarig