Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENNI pän4i, r. l. m., äv. n.; best. -n, ss. n. -t; pl. =.
Etymologi
[av fin. penni, kortform av penninki, pänning, av fsv. pänninger (se PÄNNING)]
finsk myntenhet utgörande 1/100 av en mark; äv. om motsvarande mynt. För Finland fastställes en för detta land egen myntenhet under benämning af ”Markka” (Mark), fördelad uti etthundra mindre enheter med namnet: ”Penni”. FFS 1860, nr 7, s. 1. Nu har du betalt till sista pennin det lilla, som pappa vid sin död var skyldig. Nervander Bild. 213 (1887). Hernberg Rättsh. 126 (1922).
Ssgr (om förh. i Finl.): PENNI-BIBLIOTEK. (förr) serie l. samling av skrifter av vilka var särskild kostade mindre än en mark (15—25 penni). Pennibibliothek för svenska allmogen i Finland utgifvet af Nyländingar. (1866 ff.; titel på skriftserie). —
-SKORPA. (förr) skorpa som kostade en penni. Forssman Skolfl. 28 (1918). —
-SLANT. förr präglat mynt av en pennis valör. Cannelin (1921). —
-STYCKE. = -slant. Cannelin (1921).

 

Spalt P 592 band 19, 1952

Webbansvarig