| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PENSIONÄR paŋ1ʃωnä4r l. -æ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er; förr äv. PENSIONARIUS, möjl. äv. PENSIONARIE, m.; pl. -arier.
1) (nästan bl. om ä. förh.) till PENSION 2: person som åtnjuter (åtnjöt) pension; underhålls- l. understödstagare; stundom övergående i bet.: stipendiat. Swedberg Schibb. 289 (1716). Schück VittA 5: 68 (i handl. fr. 1747). Carl II var en hemlig katholik, på Englands thron en Fransysk pensionär. Geijer I. 1: 132 (1818). 3SAH 37: 368 (1849; om personer som åtnjöto litterära pensioner från Svenska Akademien). Jonas Åkerström .. hvilken .. (1787) blef (konst-)akademiens utrikes pensionär. 3SAH 5: 194 (1890). Schück VittA 6: 51 (1943; om förh. på 1700-talet). — särsk. (förr): med visst årligt arvode avlönad extra läkare vid fältläkarkåren, likställd med löjtnant; jfr FÄLTLÄKAR-STIPENDIAT. Retzius BrFlorman 37 (1826). NF (1888).
2) [specialanv. av 1] person som åtnjuter pension (se d. o. 3); pensionstagare (se d. o. 2); stundom (i sht i äldre språkprov) utan bestämd avgränsning från 1. MantalslSkarabL 1710, s. 2842. Pensionairer af Land-Stats Militien. Henel 1729 18 (1730). PH 6: 4468 (1757; i arméns pensionskassa). Pensionärer vid statens järnvägar. SFS 1946, s. 1005. jfr: Pensionärshem för folkpensionärer. 2NF 36: 162 (1923). — jfr MEDALJ-PENSIONÄR.
3) [efter motsv. anv. i holl.; eg.: person som åtnjuter årligt underhåll l. årlig lön; specialanv. av 1] hist. (titel för) juridiskt utbildat, avlönat biträde hos nederländsk stadsstyrelse, tjänstgörande bl. a. ss. sekreterare o. föredragande vid rådssammanträdena; äv. om motsv. tjänsteman vid vissa nederländska provinsers ständerförsamlingar; särsk. om dylik tjänsteman i provinsen Holland (vilken under de tider då ståthållare icke fanns, i realiteten var Hollands o. republiken Nederländernas styresman), rådspensionär. SvMerc. IV. 3: 154 (1759; om rådspensionär). SP 1792, nr 18, s. 2 (i Brabant i Österrikiska Nederländerna). SvUppslB (1934). — jfr RÅDS-, STOR-PENSIONÄR.
4) till PENSION 4 (o. 5): person som är inackorderad (i kost o. logi l. enbart i kost), inackordering (se d. o. 3); äv. oeg. l. bildl., om djur o. d.; i sht förr äv. (närmande sig l. övergående i 5) om barn l. yngling l. flicka som (ensam l. tillsammans med ett fåtal andra) är (var) inackorderad o. åtnjuter (åtnjöt) undervisning i en privat familj (l. hos en privatperson). 1Saml. 7—9: 45 (1775; om hästar). Ingen af Lärarena håller ordentlig Pension, utan hade Con Rector sistledit år 5 Privata Disciplar samt yngre Collega en Pensionär och 2 Privatister. HFinSkolvH 2: 325 (1803). Tankan att en gång bedja Helene och dig taga emot mig som pensionär för ett år. FBremer (1862) hos Roos FamArkiv 343. Östergren (1934). — jfr HEL-PENSIONÄR. — särsk.
a) om person som är intagen i asyl l. fattigvårdsinrättning o. d.; numera företrädesvis (ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2) om person som (mot ersättning) bor på ålderdomshem; förr äv. i uttr. hel l. halv pensionär, om person som mot ersättning i arbete skulle erhålla kost o. logi resp. enbart kost i föreslagen asyl för oförsörjda (yngre) kvinnor. (Kvinnorna i de föreslagna asylerna) kunde delas in uti hel- eller half-arbetande, hela eller halfva pensionairer. Oelreich 421 (1755). Det nya (ålderdoms-)hemmet kommer att rymma ett 40-tal pensionärer. DN(A) 1930, nr 106, s. 4. 2SvUppslB 9: 287 (1948).
b) (mera tillf., i sht skämts.) i utvidgad anv., om person som är insatt i fängelse l. arrest l. tvångsarbetsanstalt o. d. VL 1904, nr 261, s. 5. (Det) bar .. iväg ned till kurran, där .. (de båda arresterade smederna) voro de första pensionärerna för dagen. Blomberg Överg. 62 (1915). Fridegård LHård 202 (1935).
5) [jfr 4] (i sht om äldre l. utländska förh.) elev i pension (se d. o. 6) l. internatskola; äv. oeg. l. bildl. De kommo hit, föregåfvo sig vilja inrätta skolor och taga pensionnairer. GJEhrensvärd Dagb. 1: 144 (1776); jfr 4. Sjöberg FörslSAOB (1815). 3SAH XLVII. 2: 168 (1838; bildl.). De pensionärer (vid finska kadettkåren), för hvilka afgiften inom behörig tid icke blifver erlagd, varda .. från Corpsen uteslutne. SPF 1850, s. 270. Östergren (1934). — jfr HALV-, HEL-, KLOSTER-PENSIONÄR.
(5) -HUS. (†) hus där pension (i bet. 6) är inrättad, pension (se d. o. 6). Schulzenheim PVetA 1799, s. 8 (om utländska förh.).
B: PENSIONÄRS-BESTÅND. (mera tillf.) om sammanfattningen av samtliga pensionärer (i ett land l. inom en kategori o. d.). BtRiksdP 1939, 8: nr 75, s. 14 (i fråga om pensionerade befattningshavare). —
-HEM, n. (pensionär- 1933—1934. pensionärs- 1923 osv.) bostadshus avsett för beredande av billiga hyresbostäder åt pensionärer (l. äldre, mindre bemedlade personer); äv. om ålderdomshem. (År) 1920 tillkommo (i Göteborg) 2 pensionärshem för folkpensionärer. 2NF 36: 162 (1923). TT 1945, s. 356 (vid enskilda företag). Fridell GreppHårdn. 31 (1948; om ålderdomshem).
Spalt P 606 band 19, 1952