Publicerad 1952 Lämna synpunkter PENSIV (l(äs) pangsiv Ekbohrn (1868)), adj. Ordformer (-if 1760—1857. -iv 1868, 1904) Etymologi [jfr t. pensiv; av fr. pensif (f. -ive), till penser, tänka (se PENSERA)] (†) tankfull; eftertänksam; äv.: bedrövad. Dalin Vitt. 6: 238 (1760). Lindfors (1824). Ekbohrn (1904). Spalt P 608 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se