Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENTAGON pän1tagå4n l. pen1-, adj. o. sbst.; ss. sbst. r. l. m., best. -en, pl. -er; förr äv. PENTAGONUM, n.
Ordformer
(-gon c. 1660 osv. -gonum 1690)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pentagon, fr. pentagone, lat. pentagonus, adj., pentagonum, pentagonon, sbst.; av gr. πεντάγωνος, adj., πεντάγωνον, substantiverat n. sg., till πέντε, fem (se PENTA-), o. –γωνος, -vinklig (se -GON, sbst.2)]
(i fackspr.)
I. (numera knappast br.) adj., = PENTAGONAL 1. Gynther ConvHlex. (1847).
II. sbst.: plan figur (polygon) med fem sidor o. fem vinklar; vanl. om regelbunden (liksidig o. likvinklig) femhörning. Rålamb 1: 83 (1690). Gertz o. Grönwall Min. 16 (1923). särsk. om byggnad l. byggnadsdel vars grundplan bildar en pentagon; särsk. (i sht förr) om befästningsvärk med fem bastionerade fronter. Dahlberg Dagb. 89 (c. 1660; uppl. 1912).
Ssgr (till II): PENTAGON-DODEKAEDER. [jfr t. pentagondodekaeder, eng. pentagon-dodecahedron] (i fackspr., i sht kristallogr.) kropp (i sht kristall) med tolv plana, symmetriska, femhörniga ytor. Svenonius Stenr. 17 (1887). —
-PRISMA. [jfr t. pentagonalprisma, fr. prisme pentagonal] i sht lantmät. glasprisma använt för avsättning (med hjälp av ljusets brytning i prismat) av räta vinklar (i terrängen) o. bestående av en jämförelsevis tunn, femkantig skiva som har över- o. undersidorna o. vissa av sidoytorna försedda med täckande l. speglande beläggning; jfr vinkel-prisma. LAHT 1922, s. 209.
Avledn. (till II): PENTAGONAL1004, adj. [jfr t., eng. o. fr. pentagonal]
1) (i fackspr., numera föga br.) som bildar en pentagon l. har en pentagons form; femhörnig. Pfeiffer (1837). Pentagonala redutter. Sylvan Vial 2: 247 (1863); jfr pentagon II slutet.
2) (†) försedd med pentagoner (ss. sidoytor); i nedan anförda ssg.
Ssg: pentagonal-dodekaeder. [jfr t. pentagonaldodekaeder, eng. pentagonal dodecahedron] (†) kristallogr. pentagondodekaeder. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 199.

 

Spalt P 611 band 19, 1952

Webbansvarig