Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENTEKONTOR pän1tekon4tor l. pen1-, l. PENTEKONTER -ter, r. l. f. l. m.; best. -n; pl. -kontorer -kontω4rer.
Ordformer
(penta- 1843. pente- 1881 osv. -konter 1923 osv. -kontor 1843 (: pentakontorer, pl.) osv.)
Etymologi
[jfr t. pentekonteros, pentekontoros, eng. penteconter, fr. pentécontore; av gr. πεντηκόντορος, πεντηκόντερος, adj. o. sbst., (båt) försedd med femtio åror, till πεντήκοντα, femtio (sannol. eg.: fem dekader, till det ord som föreligger i πέντε, fem (se PENTA-), o. en avljudsform av det ord som föreligger i lat. decem, gr. δέκα m. fl.; jfr DEKAD, TIO), o. en bildning till den ieur. roten ere, som föreligger bl. a. i lat. remus, åra, gr. ἐρέτης, roddare, ävensom i RO, v.]
(om forntida förh.) (krigs)skepp som framdrevs av femtio roddare, femtioroddare. KrigVAH 1843, s. 356. En tvåmastad pentekonter .. förekommer .. på en vasbild från 6. århundradet. Hornborg Segelsjöf. 57 (1923).

 

Spalt P 612 band 19, 1952

Webbansvarig