Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEPERIN pep1eri4n, r. l. m.; best. -en; förr äv. PEPERINO, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(peperin 1832 osv. peperino 1871—1904. piperin 1785—1828. piperino 1789)
Etymologi
[av it. peperino, av senlat. piperīnus, pepparkornsaktig, till piper (se PEPPAR)]
miner. grå l. gröngrå vulkanisk tuff som förekommer i Albanobärgen. Brander NatH 138 (1785). De äldsta (romerska) verken äro utförda i en oansenlig, gröngrå tuffsten, s. k. peperin, som föga egnar sig för finare detaljutbildning. Upmark Lübke 191 (1872). 2NF (1915).
Ssg: PEPERIN-LAGER, n. Ett i historisk tid bildadt peperin-lager. AntT 4: 84 (1872).

 

Spalt P 616 band 19, 1952

Webbansvarig