Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERIHELIUM pær1ihe4lium l. pär1– l. per1– l. pe1-, äv. 10302, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. perihel, perihelium, eng. perihelion, perihelium, fr. périhélie; av nylat. perihelium, bildat av Kepler († 1630) efter mönster av nylat. perigeum (se PERI-GEUM), till gr. περί, omkring (se PERI-), o. ἣλιος, sol (se HELIO-)]
astr. den punkt i en planets l. komets bana där avståndet till solen är minst; äv. i fråga om dubbelstjärnsystem: den punkt i den ena stjärnans bana runt huvudstjärnan där avståndet till huvudstjärnan är minst; motsatt: aphelium. Duræus Naturk. 152 (1759). I medlet af år 1851 gick (den ena solen i dubbelstjärnan Alfa Centauri) igenom sitt perihelium. 1NordUnivT I. 2: 12 (1855). Bergstrand Astr. 246 (1925).
Ssgr (astr.): PERIHEL- l. PERIHELIE- l. PERIHELII-AVSTÅND~02 l. ~20. [jfr t. perihelabstand] = -distans. Lindhagen Astr. 542 (1861). —
-DISTANS. [jfr t. periheldistanz, eng. perihelion distance] (en planets l. komets) avstånd från solen vid periheliepassagen; äv. om den ena stjärnans i ett dubbelstjärnsystem avstånd från huvudstjärnan vid periheliepassagen. Bergstrand Astr. 259 (1925). —
-GENOMGÅNG~002 resp. ~102. [jfr t. periheldurchgang] = -passage. LfF 1910, s. 262. —
-LONGITUD. summan av nodlongituden o. vinkelavståndet mellan (en planets l. komets) perihelium o. noden. Jäderin o. Charlier 73 (1888). —
-LÄNGD. [jfr t. perihellänge] = -longitud. Strömgren AstrMin. 2: 97 (1927). —
-OPPOSITION. opposition som inträffar samtidigt med (en planets l. komets) periheliepassage. Bergstrand Astr. 278 (1925). —
-PASSAGE. [jfr eng. perihelion passage] (en himlakropps) passerande av perihelium. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 19. —
-TID. om den tidpunkt då en himlakropp befinner sig i sitt perihelium. Strömgren AstrMin. 2: 27 (1927).
Avledn.: PERIHELISK, adj. (†) astr. som har avseende på perihelium. Melanderhjelm Astr. 2: 438 (1795).

 

Spalt P 659 band 20, 1952

Webbansvarig