Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERMANENS pær1manän4s l. pär1-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-ens c. 1820 osv. -ence 1809)
Etymologi
[jfr t. permanenz, eng. permanence; av fr. permanence, varaktighet, förblivande på ett ställe m. m., av mlat. permanentia; till lat. permanens (se PERMANENT, adj.)]
(i skriftspr.)
1) egenskapen l. förhållandet att vara permanent, oavbruten fortvaro, varaktighet, beständighet. HH XXV. 2: 186 (1809). Om .. (alkoholmissbruk) närmar sig permanens. Thyrén StrafflRef. 1: 176 (1910). SvRiksd. I. 8: 392 (1934).
2) (tillf.) ngt permanent. Ett provisorium, icke en permanens. Zilliacus Tempe 135 (1937). —

 

Spalt P 674 band 20, 1952

Webbansvarig