Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERMANENTA -nän4ta, i vissa trakter äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. permanente (i bet. 1); i bet. 1 o. 2 snarast bildat till PERMANENT-ONDULERA resp. PERMANENT-BELÄGGA; i bet. 3 med nära anslutning till PERMANENT, adj.]
(ngt vard.)
1) [jfr eng. permed, permanentondulerad] med avs. på hår l. person: permanentondulera; äv. refl.: låta permanentondulera sig. Stjernswärd Båg 64 (1929). Hon är och permanentar sig, för i kväll skall hon på dans på Lucullus. Alving DamKlubb. 199 (1931).
2) med avs. på väg o. d.: permanentbelägga. SDS 1929, nr 230, s. 8.
3) (mera tillf.) allmännare: göra varaktig l. bestående l. permanent; äv. refl.; i p. pf. särsk.: ständig. SvD(A) 1930, nr 213, s. 6 (p. pf.). Det är fara, att importregleringen permanentar sig själv. GbgP 1947, nr 101, s. 8. Utställningen har .. permanentats. Därs. 1952, nr 73, s. 9. —
Ssg: (1) PERMANENT-APPARAT. [möjl. till permanent, sbst.] frisör. apparat för permanentondulering. SDS 1946, nr 147, s. 22.

 

Spalt P 676 band 20, 1952

Webbansvarig