Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERMEABEL pær1mea4bel l. pär1-, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. permeabel, eng. permeable, fr. perméable; av lat. permeabilis, till permeare, tränga genom, av per (se PER, prep.) o. meare, gå m. m.]
(i fackspr.; i sht fysiol.) genomtränglig. Andersson (1857). Thorell Zool. 1: 25 (1860). En lätt permeabel membran. NordT 1885, s. 81. BotN 1926, s. 246 (om fröskal).
Avledn.: PERMEABILITET101004 l. 010104, r. [jfr t. permeabilität, eng. permeability, fr. perméabilité]
1) (i fackspr.) genomtränglighet; särsk. dels fysiol. i fråga om vävnader o. d., dels geol. om jordarts l. bärgarts o. d. förmåga att genomsläppa vatten. Andersson (1857). Thorell Zool. 1: 25 (1860). Hammarsten BiokemSnapsh. 58 (1937).
2) fys. (koefficient som uttrycker) en kropps förmåga att draga till sig magnetiska kraftlinjer (magnetiseras), magnetisk ledningsförmåga. TT 1892, s. 269.

 

Spalt P 676 band 20, 1952

Webbansvarig