Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERMENTA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Berndtson).
Ordformer
(äv. -mänta)
Etymologi
[sv. dial. (Finl., Uppl., Södermanl.) permenta; av ä. nysv. perlementa (se PARLAMENTA)]
(numera bl. i Finl., mindre br.) prata ivrigt (i syfte att övertala); småsvära o. gräla. Berndtson (1880). FoU 15: 64 (1902). Bergroth FinlSv. 346 (1917).

 

Spalt P 676 band 20, 1952

Webbansvarig