Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERPENDIKULAR i ssg -dik1ula3r~ l. -ɯl-, l. 01003~, adj. o. sbst., m.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes ss. adv. äv. det lat. adv. perpendiculariter. Rålamb 8: 29 (1691).
I. adj.
1) lodrät; äv.: vinkelrät. Mollet Lustg. E 1 b (1651). Wijsaren (till soluret) sättes perpendiculart så lång man will uti centro. Rålamb 4: 112 (1690). Facerna (på fästningsvärket) .. komma perpendiculart på sijdorna. Dens. 8: 30 (1691). Andersson (1845).
II. [substantivering av I] sbst.: lodrät linje; normal. Rålamb 4: 115 (1690). Dens. 8: 178 (1691). särsk. skeppsb. = PERPENDIKEL 2 a; jfr PERPENDIKULÄR II slutet. Rajalin Skiepzb. 30 (1730). —
(I 1, II) -LINJE. (†) = perpendikular II. Rålamb 1: 24 (1690; möjl. icke ssg). Dens. 8: 161 (1691). Richardson Krigsv. 1: 156 (1738). Möller 1: 296 (1755). —
-STIL.
1) [efter eng. perpendicular style] konsthist. till I 1: engelsk senmedeltida byggnadsstil karakteriserad av bl. a. betoning av alla lodräta linjer. NF 7: 38 (1883). Josephson Romant. 125 (1926).
(I 1, II) -STRECK. (†) lodrätt streck. Et perpendicular strek svarar (i gr. skrift bestående av versaler) både emot E och I, epselon och jota. 1VittAH 4: 32 (1783). —
Spalt P 685 band 20, 1952