Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSEVERATION pær1severaʃω4n l. pär1-, äv. -atʃ-, l. 01004, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. perseveration, fr. persévération; efter lat. perseveratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till perseverare (se PERSEVERERA)]
psykol. en föreställnings(grupps) förblivande i medvetandet så att den spontant (dvs. utan idéassociation) aktualiseras (upprepas). Herrlin Minnet 175 (1909). Gadelius Själsl. 3: 89 (1922). 2SvUppslB (1952). —
Ssg: PERSEVERATIONS-TENDENS. psykol. tendens till l. benägenhet för perseveration. Herrlin Minnet 174 (1909). —

 

Spalt P 695 band 20, 1952

Webbansvarig