| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERSONAGE pær1sωna4ʃ l. pär1-, l. -so- l. -så-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) (numera knappast br.) = PERSON 1. Man såg .. blott Acteuren — icke personnagen (dvs. den person som han skulle levandegöra). LBÄ 16—17: 53 (1798). Man har begynt skrifva tragedier med gudar och gudinnor ibland personagerna. Grubbe EstetOrdl. (c. 1845). 2NF 28: 592 (1918). — särsk. (†) i uttr. spela en personage l. sin personage o. d., spela en roll l. sin roll; äv. bildl. OxBr. 11: 628 (1632; bildl.). Alla de .. nämde höga personagerna .. spelas af barn af de förnämsta och rikaste familjerna i hufvudstaden. Gosselman Col. 2: 218 (1828).
2) = PERSON 2; numera nästan bl. (vard.) nedsättande, om underlig l. föraktlig l. misstänkt l. mindervärdig person. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 270. Du är den roligaste personage i Stockholm. Kellgren (SVS) 4: 139 (1780). Fruarne hade nu ett rikt ämne att tala om, nämligen balen och alla de nya personnager, de der sett. Knorring Cous. 2: 52 (1834). Personager sådana som baron Aerenthal och greve Berchtold. GHT 1934, nr 17, s. 3.
Spalt P 715 band 20, 1952