Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSONALIER pær1sωna4lier l. pär1-, l. -so- l. -så-, äv. 10302, sbst. pl.; i sht förr äv. PERSONALIA –a4lia, sbst. pl.; äv. (numera föga br.) PERSONALIA –a4lia, r. l. f.; best. -an; förr äv. PERSONAL, sbst.2, n. (BoupptSthm 1679, s. 1304 a, Bil. (1674), Därs. 1687, s. 295 b) l. r. l. m. l. f. (BoupptSthm 1687, s. 930 a, Bil., Kolmodin QvSp. 1: 537 (1732)); best. -et (jfr anm. nedan) resp. -en; förr äv. PERSONALIE, n. (BoupptSthm 1675, s. 287 a, Bil., Därs. 1679, s. 322 a, Bil.) l. m. l. f. (BoupptSthm 1668, s. 859, Därs. 1671, s. 844, Bil.); best. -et resp. -en.
Ordformer
(personal 1679—1732 (: personalen, sg. best.). personalet (persio-), sg. best. 1674—1687. personalia, pl. 1672—1944, sg. 1666 (: personalian, sg. best.)—1920. personalie (-alli-) 1668 (: personaliens, sg. best. gen.)—1679 (: Perszonalliet, sg. best.). personalier, pl. 1672 (: Personalierne, pl. best.) osv.)
Etymologi
[jfr d. personalia o. personalier, pl., t. personale, n., personalien, pl.; i pl. personalia o. personalier substantivering (i samband med ombildning) av lat. personalia, n. pl. av personalis (se PERSONAL, adj. o. sbst.1), i övriga former sg.-bildning till dessa pl.-former. Anm. Sg. best. personalet representerar möjl. i ngn utsträckning en sg. obest. personale]
(i sht om ä. förh.) om uppgifter rörande ngns liv (o. karaktär), vilka lämnas vid hans begravning (i prästens likpredikan l. i ett särskilt minnestal) l. om minnestal med dylika uppgifter vid ngns begravning; i sht förr äv. allmännare, om biografiska data rörande l. minnestal l. minnesteckning över l. omdöme om (nyligen) avliden person; i pl. ngn gg äv. om ett antal minnestal osv. över (nyligen) avliden (avlidna) person(er).
a) i pl. BoupptSthm 1672, s. 109 a, Bil. Kyrkol. 18: 7 (1686). Achta tig för Salomos personalier, them Sirach honom gifwer: Tu lätst komma en fleck på tina ähro. Sir. 47: 21. Swedberg Cat. 396 (1709). Personalier öfver brukspatronen Bengt Gustaf Geijer i Ransäters kyrka den 20 Febr. 1814. Geijer I. 2: 57 (1814). Kistan (bars) till kyrkan, der presten höll personalia och stadsmusiken spelade. Wetterbergh SamhKärna 2: 187 (1857). 3SAH LII. 2: 110 (1941).
b) (numera föga br.) i sg.; med tanke företrädesvis l. enbart på minnestalet resp. minnesteckningen. BoupptSthm 19/7 1666, Bil. Ach! tänker huru väl then personalen låter, / Som Ahasia fick ..: / Han giorde idel ondt, och bort i ondskan föll. Kolmodin QvSp. 1: 537 (1732). En Christelig Personalia. Ahlqvist LikprAJönsson Titelbl. (1801). Andersson Chimokama 69 (1920).
Ssgr: PERSONALIE-FÖRFATTARE. (om ä. förh.) Sundblad GBruk 12 (1888). —
-SKRIVARE. (†) = -författare. BoupptSthm 1678, s. 162 b, Bil. Därs. 1684, s. 484 a, Bil.

 

Spalt P 719 band 20, 1952

Webbansvarig