| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERSVADERA pær1svade4ra l. pär1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (pärrsvadèra Dalin), stundom PERSUADERA -sɯa-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PERSVASION.
(i sht ngt ålderdomligt, utom i a numera bl. mera tillf.) övertala l. intala l. ivrigt (till)råda (ngn); särsk. i uttr. persvadera ngn till ngt (jfr b) l. (till) att göra ngt, i sht förr äv. persvadera ngn göra ngt l. (därhän) att han vill göra ngt l. att ngt måtte ske o. d.; äv. abs.; äv. ss. anföringsverb. Svart G1 24 (1561: ther till). Argumenta att persuadere Storfursten, det tacksägielse och frögdeskott måtte skee (i Moskva). OxBr. 10: 323 (1631); jfr e. Jagh ville gierna Välborne Cantzleren därhän persuadere, att han ville (osv.). Därs. 9: 256 (1634). RARP 9: 213 (1664: til at). Boerhaaven har 2 gånger med all fors persuaderat mig utgifva straxt min Critica plantarum. Linné Bref I. 5: 256 (1736). H. k. h. hertig Karl blef persvaderad och snart sagdt trugad att påtaga sig riksstyrelsen. Ahnfelt HofvLif 3: 283 (i handl. fr. 1809). Hellström Storm 212 (1935). — särsk.
a) (med ålderdomlig prägel) i fråga om övertalning l. trugning som äger rum vid utövning av gästfrihet l. vid traktering med mat l. dryck o. d.: ivrigt bedja l. bjuda l. truga (ngn att ta för sig l. äta l. dricka l. stiga in l. ta av sig ytterkläderna l. slå sig ner o. d.); äv. abs.; äv. ss. anföringsverb. Persvaderar man dig at dricka, så säg (osv.). Hasselroth Campe 278 (1794). Hugg in först, Petterson, vi äro hemma här, persvaderade jag. Engström Agn. 119 (1925). Den sköna frun persvaderade med ljuvt behag (vid smörgåsbordet). Husmodern 1931, nr 8, s. 17. STSD 17/1 1937, Bil. s. 1.
b) (†) i uttr. persvadera ngn i l. till en mening l. religion o. d., (gm övertalning) komma ngn att omfatta en mening l. att övergå till en religion osv. (jfr INTALA 4 a); äv. i uttr. persvadera ngn ifrån ngt, (gm övertalning) komma ngn att avstå från l. övergiva ngt. Svart G1 11 (1561: i). RARP 6: 98 (1657: ifrå). Någre som någon til wår Religion persuadera .. kunde. Stiernman Riksd. 1377 (1660). PrästP 2: 94 (1723: til thenna mening).
c) (†) med saksubj.: föranleda l. förmå (ngn till ngt); jfr INTALA 4 b. Orsaker och Skiäl som mig thertill (dvs. att författa en viss bok) persvaderat hafva. HdlCollMed. 1697, s. 979.
d) (†) i uttr. persvadera ngt, gm övertalning l. framläggande av skäl o. d. åstadkomma att människor omfatta ngt ss. sin mening l. övertygas om ngt o. d.; äv. i uttr. persvadera ngn ngt, intala ngn ngt l. övertyga ngn om ngt; jfr e. Wij förmeene ingen menniskia skal late sigh annat öfwertala och persuadere, än at (osv.). Chesnecopherus Skäl Sss 2 a (1607). Schroderus Comenius 751 (1639).
e) (numera bl. ngn gg tillf.) övertyga; företrädesvis i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i uttr. persvaderad om (förr äv. av) ngt l. att ngn gör ngt o. d.; jfr d. RARP 14: 233 (1682: om). Rålamb 8: 96 (1691: aff). Strider det emot Regeringsformen, så är jag persvaderad, at Hans Excellence intet lärer begiära det. 2RARP 3: 19 (1723). CvLinné (1749) i SvLinnéSÅ 1949, s. 49 (: persvadera). MinnSvNH 6: 342 (1811: derom). särsk. (†) refl.: intala (se d. o. 3) sig (ngt), övertyga sig om (ngt); förr äv.: bibringa sig en klar uppfattning om (ngt), föreställa sig (ngt); anträffat bl. med sakobj. bestående av att-sats l. indirekt frågesats. (De) skulle sig näppligen kunna persvadera, att thet wårt alfware wore. RA II. 1: 204 (1612). Ingen menniska kan persvadera sig, hvad svårighet är så länge (som fyra veckor) vara utan bröd. Linné Bref I. 1: 323 (1732).
PERSVADERA NED1010 4. gm övertalning förmå (ngn) att sätta sig ned (ngnstädes), truga ned (ngn ngnstädes). Jag .. persvaderade ned fröken i soffan. Essén HExc. 14 (1916).
Spalt P 734 band 20, 1952