Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERUKSTOCK pærɯ3k~stok2 l. pä- l. pe-, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.||(ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(per- 1672 osv. perr- (pärr-) 1737—1803. pir- 1668— c. 1755. -uk- 1668 osv. -uque- (-uqwe-) 1672—1779)
Etymologi
[jfr t. perückenstock; av PERUK o. STOCK]
1) (i sht i fackspr.) träkubb med form av ett människohuvud, använd ss. underlag vid förfärdigande (l. reparerande l. ansande) av peruker l. ss. förvaringsplats för peruk, då den icke användes; äv.: stock l. fotställning (av trä) med förgreningar som sluta med dylika träkubbar; jfr PERUK-HUVUD. BoupptSthm 1667, s. 1223 (1668). 1 st. Peruque stock med tre hufvud. BoupptVäxjö 1739. Mina .. räckte upp handen till perukstocken och drog till sig farfars peruk. Backman Reuter Lifv. 1: 16 (1870). Kulturen 1940, s. 53 (om ä. förh.). särsk. (numera bl. tillf.) i jämförelse l. i bild; särsk. för att beteckna ngn ss. torftigt utrustad på huvudets vägnar l. innehållslös l. dum l. träaktig o. d. Han hade varit tanklös som en väl prydd Peruquestock. Dalin Arg. 2: 302 (1734, 1754). (Sv.) Han är som en perukstock, (t.) er ist ein rechter Klotz. Lind (1749). Leopold (SVS) II. 1: 109 (1779; i bild).
2) bildl., om person som i ngt avseende jämställes med l. liknar en perukstock (i bet. 1); vanl. om mansperson som utmärkes av torftig utrustning på huvudets vägnar l. inskränkthet l. dumhet l. tröghet l. tråkighet l. träaktighet o. d. (förr stundom med bibegrepp av tilltalande yttre); träbock o. d.; numera ofta med bibegrepp av stel o. trångsynt l. inskränkt l. förlegad (byråkratisk) konservatism. (Eng.) Dorado, .. (sv.) en karl som ser väl ut och har intet innombordz, (en peruk-stock). Serenius P 2 a (1734). Den måste ej vara människa, utan en oxe, ett träbeläte, en perukstock, som ej någonsin känt kärlekens behag. CLivijn (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 51. Perukstockarna i våra vittra Academiska samfund. Schück VittA 7: 438 (i handl. fr. 1819). Byråkratiska perukstockar. GHT 1898, nr 284 B, s. 1. Prosten var ju känd som en oförbätterlig perukstock, som inte på minsta vis förstod den nya tidens ideal. Larsson i By StugFolk 183 (1930).
Ssgr (i allm. till 2; mera tillf.): (1) PERUKSTOCKS-LIKNANDE, p. adj. Perukstocksliknande akacieträd. Langlet Ung. 124 (1934). —
-LITTERATUR. (torr o. tråkig) litteratur som ger uttryck åt inskränkta l. förlegade åsikter. Samtiden 1872, s. 220. —
-MÄSSIG. som utmärker l. anstår en perukstock l. perukstockar. NordT 1881, s. 268.
Avledn.: perukstocksmässighet, r. l. f. (mera tillf.) Samtiden 1874, s. 458. —
(1, 2) -TID(EN). peruktid(en). Frey 1848, s. 282 (t. orig.: Zopfzeit).
Avledn. (till 2; mera tillf.): PERUKSTOCKAKTIG, adj. som utmärker l. liknar en perukstock l. perukstockar. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 213 (1899; t. orig.: zopfiges).
Avledn.: perukstockaktighet, r. l. f. (mera tillf.) WoL 476 (1889). —
PERUKSTOCKERI01004, äv. 03~002, n. värksamhet (l. konkretare: produkt av värksamhet) som är utmärkande för en perukstock l. perukstockar. Agrell Sthm 105 (1892; om konst). —
PERUKSTOCKIG, adj. perukstockaktig. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 173 (1898; t. orig.: zopfig).

 

Spalt P 745 band 20, 1952

Webbansvarig