Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PETIMÄTER pet1imä4ter l. pe1t-, äv. PETIMETER -me4ter, m.||(ig.); best. -n; pl. -trar; i sht förr äv. PETIT-MAÎTRE pet1imä4ter osv., l. med fr. uttal; best. -tren -mä4tern l. -mä4tren; pl. -trar ((†) petit-maîtrer SvLitTidn. 1821, sp. 139, Gosselman Col. 1: 37 (1830); petits-maîtrer Dalin Arg. 2: 73 (1754), Dens. Vitt. 6: 443 (c. 1760)). Anm. Stundom användes den fr. pl. petits-maîtres (med mer l. mindre korrekt fr. stavning), t. ex. Dalin Arg. 2: nr 9, s. 7 (1734), BonnierLM 1952, s. 738.
Ordformer
(petimeter 1760—1952. petimäter 1810 osv. petit-maître (-mai-, petitmaître) 1734—1953. puttimäter 1776)
Etymologi
[av fr. petit-maître, av petit, liten (se PETIT, sbst.2), o. maître, herre, av lat. magister (se MAGISTER; jfr MÄTRESS)]
(i sht i vitter stil) snobb, sprätt, modenarr; numera nästan bl. (med mer l. mindre klar anslutning till PETIG) om person som är pedantiskt noggrann med sin klädsel l. utmärkes av småaktigt, struntviktigt pedanteri i allm. Dalin Arg. 2: 391 (1734, 1754). 1780-talets trippande Petit-Maitrer. SvLitTidn. 1821, sp. 139. Arpi var ingen skolad musiker — vilket stötte mången petimeter för huvudet. RöstRadio 1940, nr 47, s. 15.
Avledn.: PETIMÄTERSKA, f. [jfr fr. petite-maîtresse] (†) kvinnlig snobb, modedocka. Öhrwall Gellert Lottsed. 76 (1780). —
PETIMÄTRISK, adj. (-maiterisk 1790. -maitrisk 1735—1812) (†) som är utmärkande för en petimäter, snobbig, sprättig; petig. Kling Spect. Ll 2 a (1735). Den angenäme, ehuru stundom petitmaitriskt pedantiske Marmontel. Phosph. 1812, s. 129.

 

Spalt P 764 band 20, 1953

Webbansvarig