Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PFALZ pfal4ts l. fa-, l. -al4s (jfr fàlltsgréve Dalin), r. l. f. l. n. resp. (i bet. 2) m.||ig.; best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
Ordformer
(palants- (i ssgr) 1538 (: Palantzgraffuenn)—1776. pals- (i ssgr) 1547 (: palsgrefven)—1639. palz (-tz) 1534 (: Paltzgreffuen)— 1652. pfals- (i ssgr) 1543 (: Pfalssgreffuen)—1630. pfalz (-ts, -tz) 1542 (: Pfaltzgraffuen) osv. phals- (-ss-) (i ssgr) 1561 (: phalssgreffuens)—1633. phalz- (-tz-) (i ssgr) 1545 (: Phaltzgreffwen)—1921)
Etymologi
[av t. pfalz; av lat. palatium (se PALATS)]
1) urspr.: (kungligt) palats l. slott; kungsgård (med tillhörande landområde) hörande till de frankiska o. tyska konungarna; en pfalzgreves furstendöme l. län; utom tillf. bl. i fråga om ä. tyska förh. (Efter Ludvigs död hemkallades) Casimirus .. til at .. annamma thet Churförstelige Paltzet, såsom en .. Föreståndare. Schroderus Dress. 274 (1610). (Jarlen gör Magnus till) Hertig af Södermanland med Nyköpings befästade hus som palatium eller Pfalz. Strindberg Bjälb. 79 (1909). SvUppslB 21: 569 (1934).
2) (enst.) pfalzare. Att .. ni (dvs. Karl Gustav) är Pfalz! Strindberg NSvÖ 2: 108 (1906).
Ssg: (1) PFALZ-GREVE. [fsv. palanzgreve; efter t. pfalzgraf (motsv. mlt. palansgrēve)] (om ä. tyska förh.) titel tillkommande urspr. den högste ämbetsmannen (med domarmyndighet) på en ”pfalz”, sedermera innehavaren av vissa (ur dylika ”pfalzar” utvecklade) län l. furstendömen; äv. dels ss. ärftlig titel för medlemmarna av huset Pfalz, en gren av huset Wittelsbach (särsk. i uttr. pfalzgreve av l. vid l. till Rhen), dels om titel som av kejsaren förlänades ngn (särsk. diktare). G1R 9: 361 (1534). Paltzgräffuenn aff Rijnn. Därs. 10: 259 (1535). Wij Carl, med Gudz Nåde, Sweriges, Göthes och Wändes Konung, .. Så och Pfaltz-Grefwe wid Rhein i Beijern, .. etc. Giörom witterligit, at (osv.). Kyrkol. Stadf. 2 a (1686). Karlfeldt Hösth. 81 (1927).
Avledn. (om ä. tyska förh.): pfalzgrevinna, f. [efter t. pfalzgräfin] en pfalzgreves hustru; äv. titel tillkommande kvinnlig medlem av huset Pfalz (särsk. i uttr. pfalzgrevinna vid l. hos l. till Rhen). G1R 17: 340 (1545). Grimberg VärldH 9: 531 (1940).
pfalzgrevisk, adj. (-grafw- 1543. -grefw- 1547—1635) [efter t. pfalzgräfisch] (†) pfalzgrevlig. G1R 15: 642 (1543). Schroderus Os. III. 1: 340 (1635).
pfalzgrevlig, adj. [efter t. pfalzgräflich] Pfaltz-Grefveliga Prinsessan Christina. Schützercrantz Olyksöden 148 (1775). Pfalzgrefliga huset. Fryxell Ber. 6: 51 (1833). Ahnlund GA 98 (1932).
pfalzgrevskap, n. [efter t. pfalzgrafschaft] en pfalzgreves grevskap l. län l. furstendöme; en pfalzgreves värdighet. Rålamb 4: e (1690). Fryxell Ber. 11: 2 (1843).

 

Spalt P 773 band 20, 1953

Webbansvarig