| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIANOLA pi1anå4la l. —32, stundom äv. pia4nola (piānåla, oftare pianǡla 2NF 1914), r.; best. -an; pl. -or.
ett slags (i Amerika uppfunnen) för pianospel avsedd pneumatisk apparat där man reglerar tempot o. anslagets styrka medelst hävstänger; på dylikt sätt inrättat självspelande piano. Ekbohrn 2: 375 (1904). Mattsson Resebr. 177 (c. 1910). Martinson Res. 17 (1932).
Spalt P 780 band 20, 1953