Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIASTER pias4ter, äv. pjas4– (pia´ster l(äs) pjaster Weste, piást´r Dalin), r. l. m.; best. -tern; pl. = (Grill osv.) l. -trar (Wallenberg (SVS) 1: 184 (1771) osv.) ((†) -trer KKD 4: 42 (1710), Weste (1807)).
Ordformer
(pia- 1771 osv. pja- 1710—1892. -ster 1771 osv. -stre 1751, 1757. -strer, pl. 1710—1807)
Etymologi
[jfr t. piaster, eng. piastre, piaster, fr. piastre; av span. l. it. piastra, spansk piaster, eg.: metallplatta, av mlat. plastra (jfr PLÅSTER)]
benämning på (silver)-mynt i vissa utländska stater; särsk.
1) äldre benämning på det spanska (samt central- o. sydamerikanska) myntet peso. Osbeck Resa 166 (1751, 1757). Zettersten AnmMynt 87 (1771). Grill PVetA 1774, s. 12. Spanska Dollarn, eller Piastern upptages .. till 370.9 Troyer grän fint silfver. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 30 (1854). De gamla spanska piastrarne hafva länge utgjort ett omtyckt betalningsmedel i Kina. EkonS 1: 254 (1893). Hufvudmynt (i Mexiko) .. piaster .. Värde: nominelt 3,91 kr. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 244 (1899). SvUppslB (1934).
2) benämning på ett turkiskt (o. egyptiskt) silvermynt (i Turkiet nu kallat kuru, förr grusch). KKD 4: 42 (1710). SP 1792, nr 15, s. 1. SvH 8: 155 (1905). 2SvUppslB 12: 97 (1949).
3) (numera bl. tillf.) i oeg. anv., allmännare: mynt, pänning; särsk. i uttr. ha piaster, vara förmögen. Wallenberg (SVS) 1: 269 (1771). Wallmark Vis. 3: 66 (1884).

 

Spalt P 781 band 20, 1953

Webbansvarig