Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIFFA pif3a2, v.2 -ade. vbalsbst. (i ssgr) -NING.
Etymologi
[sannol. ombildning av FIFFA (l. bildat till PIFFIG)]
göra piffig(are); i nedanstående förb. — jfr UPP-PIFFA, -PIFFNING.
Särsk. förb. (vard.): PIFFA TILL SIG10 4 0. (tillf.) piffa upp sig. Vi 1948, nr 44, s. 5. —
PIFFA UPP10 4 l. OPP4. gm (att vara l. förse med) en originell l. pikant tillsättning l. detalj göra (ngt) mera tilldragande l. angenämt l. välsmakande o. d.; friska upp, snygga till, bättra på, göra piffig(are); äv. refl. Tavaststjerna Aff. 84 (1890). Du vill ha någonting, som piffar upp den grå skräddarsydda. SDS(A) 1932, nr 174, s. 10. Sminkösen kom för att piffa upp anletsdragen på författarinnan före filmningen. HågkLivsintr. 21: 218 (1940). Form 1945, s. 22.

 

Spalt P 802 band 20, 1953

Webbansvarig