Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIKANELL pik1anäl4 l. pi1ka-, stundom -ä4l, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pecka- 1808. pica- 1847. picca- 1845—c. 1875. picka- 1853—1894. pika- 1886 osv. -nell 1808 osv. -nelle-, i ssg 1847 (: Picanelle tobak))
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(utom i Finl. i sht om ä. förh.) ett slags finare, spunnen tuggtobak. DA 1808, nr 29, Bih. s. 2. Gamle Bäcken .. upptog sin aflånga dosa med pickanell, afbet en ganska liten bit och (osv.). Topelius Fält. 1: 120 (1853). Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 52, s. 7.
Ssgr (utom i Finl. i sht om ä. förh.): PIKANELL-FLÄTA, r. l. f. Blomberg Uvd. 156 (1917). —
-RULLE. Sundblad Off. 57 (1894). —
-TOBAK. NVexjöBl. 1847, nr 6, s. 4.

 

Spalt P 823 band 20, 1953

Webbansvarig