Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PILKA pil3ka2, äv. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(pilga 1873. pilka 1831 osv.)
Etymologi
[av lap. pilka, knippa av skohö]
(om lapska förh.) knippa av två sammanbundna buntar flätat skohö (avsedd att upphängas till torkning). Læstadius 1Journ. 122 (1831). Düben Lappl. 151 (1873). SkrHVSamfU XXVIII. 3: 100 (1933).

 

Spalt P 850 band 20, 1953

Webbansvarig