Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PILLEKNARKARE pil1eknar3kare2, stundom äv. PELIKNARKARE pe1li- l. PILLIKNARKARE pil1i-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. PELIKNARKUS, r. l. m.
Ordformer
(peli- 1861—1921. pelle- 1897. pile- 1896. pili- 1845—1898. pille- 1887 osv. pilli- 1930—1939. -knarkare 1845 osv. -knarkus 1861)
Etymologi
[sv. dial. peleknarkare; jfr sv. dial. (Skåne) pilleknäck, blandning av brännvin o. madeira l. kaffe, d. pillernyk, snaps; med avs. på förleden jfr sv. dial. pel, pelagrut, litet grand, pelemel, småherrskap, peleraskus, liten pojke, pillerunge, litet barn, d. pille, pillebitte, nor. dial. pile, shetl. pil, liten smula; besläktat med sv. dial. pela, pilla (se PELA, v.2, PILLA, v.); efterleden sannol. till KNARKA, i vilket fall ordet ursprungl. betytt: ngt litet som knarrar (med avs. på bet. jfr KLÄMTARE, sbst.2)]
(vard., ngt ålderdoml.) skämtsam benämning på sup; styrketår, ”hutt”. Blanche Jernbär. 21 (1845). (Han) tog sig som bäst en peliknarkare ur bränvinsbuteljen. Dahlgren SmStug. 20 (1894). Hellström Lekh. 188 (1927).

 

Spalt P 852 band 20, 1953

Webbansvarig