Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIMPÄRENDE, n.; anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(pimp- 1544—1556. pimpe- 1551—1558)
Etymologi
[till ÄRENDE; med avs. på förleden jfr sv. dial. pimpelillen, liten stump, penis, pimp, penis, pimplig, klen o. mager, d. dial. pimp, sakta trav, pimpe, person som springer med små steg (jfr PIMPA), lt. pimpenslag, svagt slag, pimpelig, liten o. svag, ynklig m. m., holl. dial. pimpeltje, liten o. svag person, t. pimpe, strunt (jfr t. pimpf, pojke), eng. dial. pimpy, eng. pimping, liten, sjuklig m. m.; möjl. besläktat med PIMPEL, sbst.1, PIMPLA, v.1—2, PIMPSETUG]
(†) ärende av ringa vikt, ”struntärende”; betydelselöst l. mindervärdigt förehavande. Förundrer oss, att thu .. beszwärer oss med slijge pimpärender, som thu doch wäl vträtte kunde. G1R 16: 646 (1544). The som drage umkringh udi bytte ööll, på horerij eller medt andre theris pimpeärender. Därs. 26: 295 (1556). Därs. 28: 43 (1558).

 

Spalt P 867 band 20, 1953

Webbansvarig