| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PINAL pina4l, sbst.2, r. l. m. (Zedritz TurkMus. 58 (1835) osv.) l. n. (Essén KessGen. 260 (1915) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -er.
1) [jfr rak som en pinne] (†) i uttr. rak som en pinal, alldeles rak, rak som en linjal. Almqvist Amor. 280 (1839). WoJ (1891).
2) (†) i uttr. jämnt som en pinal, precis jämnt. Det är tjugufyra skilling banko, jemt som en pinal. Strindberg Skärk. 8 (1888).
3) (vard.) ss. beteckning för ett (i sht mindre) föremål vars art man icke kan l. bryr sig om att närmare ange: sak, ”grej”, ”grunka”, ”doning”, ”pryl” o. d.; särsk. om personliga tillhörigheter, husgerådsföremål o. d.; äv. (tillf.) koll. Strindberg Påsk 127 (1901). Det kan inte sjutton bli klok på alla pinaler, som jäntor behöfva. Janson Gast. 147 (1902). Widd började .. packa ihop sina pinaler. SkånAB 1928, nr 245, s. 9. Så ta ert pick och pinal. Ferlin Goggl. 121 (1938). — särsk.
a) i uttr. var(t)enda pinal o. d., alltsamman, vartenda dugg. WoL 687 (1886). Vartenda pinal (på båtarna) hade han gjort själv. Lieberath PojkHornb. 118 (1929). Martinson OsynlÄlsk. 174 (1943).
b) i uttr. inte en l. ett pinal, inte ett dugg l. dyft, inte det minsta. Lundell (1893). Jag begrep inte ett smack, inte ett enda pinal. Essén KessSthm 40 (1916).
c) (tillf.) i (det lindriga, eufemistiska) kraftuttrycket för sjutton pinaler. DN(A) 1935, nr 141, s. 8.
4) (†) om ett glas sprit, en drink l. dyl.; jfr PINNE 3 g. Vi måste ha en pinal. Zedritz TurkMus. 58 (1835).
Spalt P 879 band 20, 1953