Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINGBORRE piŋ3~bor2e, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) pingborre; förra ssgsleden är sannol. sv. dial. (Skåne) ping(e) (se PINNE), möjl. med syftning på vingarnas hårighet; senare ssgsleden -BORRE, sbst.2]
zool. den till ollonborrarna hörande insekten Rhizotrogus solstitialis Lin. Linné Sk. 238 (1751). Brehm DjurV 3: 50 (1938).

 

Spalt P 882 band 20, 1953

Webbansvarig