Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINK piŋ4k, sbst.2, r.; best. -en.
Etymologi
[av eng. pink, eg.: nejlika]
1) (i fackspr.) nejlikfärg, nejlikrött; företrädesvis i ssgr. WoJ (1891).
Ssgr: (jfr 1) PINK-FÄRG. (i fackspr.) nejlikfärg, nejlikrött. VetAH 1768, s. 63.
(1) -SALT, n. [jfr t. pinksalz, eng. pink salt] kem., tekn. dubbelsalt av tennklorid o. salmiak, använt inom färgindustrien (ss. betningsmedel). Pasch ÅrsbVetA 1841, s. 22.
(jfr 2) -TOPAS. (†) topas med nejlikröd färg. Rinman 2: 263 (1789).

 

Spalt P 892 band 20, 1953

Webbansvarig