Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPPA, v.2 -ade.
Ordformer
(peppa c. 1715 (sannol. fel för pippa). pippa 1911)
Etymologi
[möjl. intensivisk biform till PIPA, v.2 l. v.3, l. identiskt med PIPPA, v.1]
(†) sticka, sticka in, peta. Man (måste) uthi deras (dvs. å, ä, ö:s) brukande .. wara mottel(i)g, och icke, som man nyss begynt peppa dem nästan i hvarannat ord. Hiärne 1Hskr. 11 (c. 1715). Pippa .. (dvs.) sticka. LoW (1911).

 

Spalt P 940 band 20, 1953

Webbansvarig