Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PITTRA pit3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(pijttra 1619. pitra 1933. pittra 1651—1846)
Etymologi
[fsv. pitra, tissla, tassla, sv. dial. pittra, kvittra, drilla, pipa, fnittra; jfr ä. d. pidre; besläktat med sv. dial. pita, pipa, gnälla, kvida m. m.; av ljudhärmande urspr.]
(i sht i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) återgivande vissa (små) fåglars (o. fågelungars) ljud; i sht: kvittra, pipa. Bullernæsius Lögn. 134 (1619). Små foglar leeka, pittra, springa. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651, 1668). Sparfungar, de pittrande kräken. Johansson HomIl. 2: 311 (1846). Rosenius SvFågl. 4: 156 (1933).

 

Spalt P 973 band 20, 1953

Webbansvarig