Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJOLTIG pjol3tig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av PJOLT l. PJOLTA]
(vard., mera tillf.) pjollrig, joltig, tramsig; pjoskig, sjåpig; äv.: fnoskig. Ynglingen, som begick sjelfmordsförsök vid beväringsmöstringen .. var .. litet ”pjoltig”. VL 1901, nr 65, s. 2. Söderlund FamBarr. 2: 105 (1906). Idun 1917, s. 205.
Avledn.: PJOLTIGHET, r. l. f. (vard., mera tillf.) Öman Ungd. 17 (1889). Östergren (1935).

 

Spalt P 980 band 20, 1953

Webbansvarig