| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PJÄXA pjäk3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (PH 2: 1016 (1733) osv.) ((†) -er CFDahlgren 3: 262 (1828), Schück (1854)); förr ngn gg äv. PJÄX, sbst.
1) (numera i sht om förh. i Norrl. o. Finl.) av (ren)skinn med kvarsittande hår l. av läder förfärdigad, tämligen mjuk sko som är sydd på sådant sätt att det stycke varav sulan består äv. omsluter fotens sidor samt häl o. tår o. framtill jämte ovanlädret bildar en ”näbb” o. som snöres med en enda rem förlängd med ett (brett) vävt band avsett att lindas runt skoskaftet o. smalbenet; stundom äv. med ngt avvikande utförande; jfr LAPP-SKO. PH 2: 1016 (1733; om förh. i Finl.). Som Öster- och Västerbottns Regementer hälst bruka de så kallade Piexor eller kjängskor; så skola (osv.). Därs. 6: 3959 (1756). (Han var vid avvikandet från Stockholms arbetshus iklädd) Pjexor med röda band omkring. IT 1791, nr 29, s. 6. Ludna pjäxor. Lundgren Res. 301 (1875). FoU 16: 41 (1903). — jfr LAPP-, NORRLANDS-, NÄBB-, STÖVEL-PJÄXA m. fl.
2) (om ä. förh.) resårkänga; äv. om ett slags högskaftade (vanl. för damer avsedda) promenadskor (med snörning i sidan) (jfr HALV-STÖVEL). 1 Par Pjexor. BoupptVäxjö 1818 (möjl. till 1). (Till promenadklänningar) nyttjas .. halfstöflar (pjexor), hvilka snöras vid sidorna. MagKonst 1826, s. 55. Skodon, försedda med korta skaft och ressårer vid sidorna, få vanligen namn af lastiker eller pjexor. ArbB 70 (1887). Svensson SkånFolkdr. 237 (1935; om förh. under slutet av 1800-talet bland Skånes allmoge). — jfr HERR-, RESÅR-PJÄXA.
3) grov snörkänga av läder, lämpad för sport o. d.; förr äv. om vissa andra grövre skodon. Pjeksor med träbottnar. Blanche Bild. 4: 70 (1865). SvD(B) 1946, nr 70, s. 8. — jfr SKID-PJÄXA.
(3) -DANS. (offentlig) dans (ofta utomhus t. ex. på en skridskobana), varvid de dansande äro iförda pjäxor. SvD(B) 1946, nr 70, s. 8. —
(3) -LÄDER. garv. o. skom. om (tjockt) läder avsett till sportskodon o. d., som vanl. gm fettning gjorts mer l. mindre vattentätt o. mjukt, sportläder. KatalIndUtstSthm 1897, s. 141. —
(jfr 1) -SKO, r. l. m. (numera knappast br.) = pjäxa, sbst. 1. PH 6: 4384 (1756). VerdS 192: 23 (1913). —
(1) -STÖVEL. (numera i sht om förh. i Finl.) om högskaftade skodon som nedtill likna norrlandspjäxor; förr äv. allmännare: pjäxa (i bet. 1). Skjöldebrand VoyageCapNord 157 (1805). Gripenberg Kadettk. 10 (i handl. fr. 1816). TurÅ 1904, s. 156 (fr. Norrbotten). Hemmer Kokko 82 (1920).
Spalt P 993 band 20, 1953