Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLACIDERA l. PLACITERA, v. -ade.
Ordformer
(-cid- 1664—1767. -cit- 1656)
Etymologi
[jfr t. placitieren samt ä. fr. placité, bifallen, gillad; till (stammen i) lat. placitus, antagen, omtyckt, p. pf. av placere, behaga (jfr PLACENTIN, PLÄDERA, PLÄSIR)]
(†) bifalla, godkänna, gilla. NAv. 11/9 1656, nr 1, s. 3. Vij placidera den klädeordningen, at all yppigheet retrancheras. RARP 9: 141 (1664). Biurman Brefst. 269 (1767).

 

Spalt P 998 band 20, 1953

Webbansvarig