PLACKET, m. l. f.
Etymologi
[sannol. av t. (dial.) placker(t), blackert, fläck, fel, ”blunder”, sannol. till plack, fläck (se PLACK, sbst.1)]
(†) i uttr. begå en placket, begå ett fel l. missgrepp l. en ”blunder”. HH XXI. 1: 41 (1710).
Spalt P 1000 band 20, 1953
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
