| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLAFF plaf4, interj.
(mera tillf.) återgivande det ljud som uppkommer, då ngt mjukt o. ngt hårt stöter samman med stor kraft, en dov smäll l. dyl.; jfr PLADASK, interj. Plaff, där låg jag. Bergman ClownJ 286 (1930). I samma ögonblick knallade det till på nytt. Plaff! sade det dovt i dikeskanten bakom oss. Trenter SomRop. 243 (1944). jfr: Han .. tager .. (”belätet”) i handen, löfter henna up och släpper henna, så at hon faller ned, säger derpå: Plaff, det ser ut, som han vore lahm i handen. Modée Dår. 73 (1741).
Spalt P 1002 band 20, 1953