| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) konst(en) l. värksamhet(en) att utföra figurer (avbildningar av ngt) i mjukt, formbart ämne (t. ex. lera, vax, gips o. d.); bildformning(skonst); ofta allmännare: bildhuggarkonst, skulptur; äv. konkretare, om sätt varpå modellerat l. skulpterat l. gjutet arbete ter sig (med hänsyn till form l. linjer o. d.); äv. konkret, koll., om alster av dylik konst; jfr PLASTISK 1. Bergklint MSam. 1: 206 (1781). De nakna partierna af kroppen — plastikens egentliga fält. Palmær Eldbr. 120 (1835; om skulptur). (Den joniska stilen) tager i stor utsträckning plastiken i sin tjänst, dock utan att försmå färgen. Hahr ArkitH 80 (1902). En väl modellerad gipsafgjutnings kalla och hårda plastik. 2UB 10: 288 (1907). Måleri, plastik, handteckningar. Östergren (1935). — jfr GALVANO-, LÄDER-, METALL-, NÄVER-, PORTRÄTT-, STUCK-PLASTIK m. fl. — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2—4); särsk. om förmåga att uppfatta ngt i dess utformning (i tre dimensioner) med hänsyn till dess återgivning i (plastisk) konst l. (konkretare) om ngts sätt att te sig med hänsyn till form l. linjer o. d. ur synpunkten av dess återgivning i (plastisk) konst; äv. allmännare, om danande l. formande l. (konkretare) om ngts utformning (i tre dimensioner); jfr PLASTISK 1 slutet. Atterbom PhilH 325 (1835). Att (målaren) David .. egde ett utmärkt öga för kroppens plastik. Estlander KonstH 93 (1867). (Thorvaldsen) tecknade och modellerade med en instinktmässig lätthet, hvilken .. (mest) berodde .. på en medfödd plastik i åskådningen. Därs. 245. Josephson Tessin 1: 28 (1930). särsk.
a) om landskaps l. terrängs o. d. utformning (med avs. på upphöjningar o. fördjupningar o. d.). Terrängens plastik. SD(L) 1894, nr 135, s. 6. (Floddalarnas) oerhördt vilda, vertikala plastik. Hedin Transhim. 3: 390 (1912).
b) bildl., om (åskådlig l. uttrycksfull) gestaltning l. utformning (av figurer l. av språk l. tankar o. d.) i tal l. skrift, i sht i litterär framställning; äv. konkret; jfr PLASTISK 1 b. Atterbom Minnest. 2: 102 (1847). Snoilsky 4: 68 (1887; konkret). Språkets, tankarnes plastik. 3SAH 13: 53 (1898).
2) [jfr 1 slutet, 1 a o. PLASTISK 3] (i fackspr.) om förmåga hos bild o. d. att ge intryck av utsträckning i tre dimensioner (av rymd l. djup). BonnierKL Suppl. (1929). Man vet ju att (flyg-)bildens plastik växer med basen. SvGeogrÅb. 1933, s. 155. HantvB I. 7: 443 (1939).
3) [jfr 1 slutet o. PLASTISK 4 a] kir. om plastisk (se d. o. 4 a) operation l. (koll.) plastiska operationer; företrädesvis i ssgr. Nyström Kir. 1: 131 (1926). — jfr LAMBÅ-, NERV-, NÄS-, OSTEO-, SEN-PLASTIK m. fl.
4) [utvecklat ur 1 slutet; jfr PLASTISK 5] om konsten l. förmågan (l. förhållandet l. värksamheten) att föra sig väl l. behagfullt (i sht på scenen) l. att medelst (kropps)rörelser l. åtbörder (på ett behagfullt sätt) ge uttryck åt känslor l. (söka) nå konstnärliga effekter o. d.; äv.: sätt att föra sig. Den ”rörliga plastiken”, såsom danskonsten så ofta benämnes. SthmFig. 1847, s. 190; jfr 1. Poser hos en lärarinna i plastik. Feilitzen Mariakult 130 (1874). En slätrakad betjänttyp .. med stel plastik. Blomberg Uvd. 182 (1917). (Skådespelerskans) på tok för överarbetade plastik med underarmarna i luften. DN(B) 1950, nr 20, s. 7.
(3) -KIRURGI. (i sht i fackspr.) den del av kirurgien som omfattar l. har till föremål plastiska operationer. SDS 1947, nr 216, s. 14. —
(4) -LÄRARINNA. 2NF 34: Suppl. 510 (1922). —
Spalt P 1074 band 20, 1953