Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATSA, v.2 -ade. vbalsbst. -AN (G1R 6: 113 (1529), HFinlH 1: 226 (1530: platzen)), -ANDE (Isogæus Segersk. 408 (c. 1700)).
Ordformer
(plassa (-as(s)za) 1521—1768. plasta 1624. platsa (-atz(s)a, -attza) 1521—1739)
Etymologi
[fsv. platza; jfr fd. platzæ, ä. d. pladse, nor. dial. plaassa, släpa, träla; sannol. avledn. av PLATS, sbst.2 — Jfr PLASSERA, v.2]
(†) vålla (ngn) olägenhet l. hinder l. göra (ngn) förfång l. tillskynda (ngn) obehag l. svårigheter o. d.; besvära l. trakassera l. plåga (ngn, äv. ngt); äv.: ansätta (se d. o. II 5) l. sätta åt l. pressa (ngn). G1R 1: 5 (1521). Öfwerheten hafwer bud och befallning till att döda, platza och straffa ogärningsmän, som med lagen dömde äro. KyrkohÅ 1931, s. 240 (1540). Presterna vthaff retta affuund, / Platzade Jesum så margalund. OPetri JesuPina D 4 a (c. 1550). Om .. (den i Sthm boende knekten som brutit äktenskapslöfte) skall skriffuas till (kyrkoherden i Sthm) Skepperum, at han hono(m) platza låter. UppsDP 4/6 1595. (Två skepp) äre bleffne anhåldne, medh Rättegångs Process platzade, och på sidstonne .. frij sagde. Manifest 16/1 1644, s. H 4 a. AktsamlKungsådreinst. 351 (1768).

 

Spalt P 1109 band 20, 1953

Webbansvarig