Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATTIG plat3ig2, förr äv. PLATTET, adj.
Ordformer
(-et 1743. -ig 1735 osv.)
Etymologi
[sv. dial. platti, lappig, fläckig, i små stycken, rutig; avledn. av PLATT, sbst.4]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fläckig; rutig. 15 st. plattiga Servietter. BoupptVäxjö 1735. Därs. 1743. — jfr SVART-PLATTIG.

 

Spalt P 1139 band 20, 1953

Webbansvarig