| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLI pli4, r. l. m. (Modée FruR 70 (1738) osv.), äv. n. (Strindberg SvFolk. 1: 79 (1881) osv.); best. ss. r. l. m. plin (SAOL (1900) osv.), i sht förr äv. plien (Modée FruR 70 (1738), HLilljebjörn Hågk. 1: 57 (1865), Östergren (1935)), ss. n. plit l. pliet.
1) [jfr fr. donner un bon pli à une affaire] (†) i uttr. taga en viss pli (jfr 2), med sakligt huvudord: ta en viss vändning, arta sig på visst sätt l. dyl. Så väl kundskapen om arméens tillstånd, som den plie allmänna sakerne begynna att taga .. synes kräfva sådane mått. HSH 23: 241 (1757).
2) [jfr fr. il a pris son pli] (†) i uttr. ha tagit sin pli, ha slutgiltigt utformat sin personlighet l. sin läggning o. d. (Pålitlighet) finnes (mera) hos .. (unga officerare) som villa gjöra lycka än hoss dem som i fred redan tagit sin plie. CAEhrensvärd Brev 1: 118 (1787).
3) (†) sätt att uppträda l. föra sig, skick; kroppslig hållning; särsk. dels i uttr. ha på sig den l. den plien för ngn, iaktta det l. det uppträdandet gentemot ngn, dels i uttr. ha vacker pli på kroppen, ha vacker hållning. Den ödmiuka plien, som han har på sig för alla, som han möter. Modée FruR 70 (1738). Vackrare pli på kroppen har ingen flicka än du. Almqvist Går an 111 (1839). Prinsarne äro ej synnerligen formerade: stora hufvud och fötter samt elak pli. Tegnér Armfelt 1: 137 (1883). — särsk. mil. (reglementerad) hållning (se d. o. 2); äv.: (reglementerade) rörelser (som den enskilde karlen har att utföra); särsk. i uttr. korrigera ngn uti plien, rätta till ngns hållning l. sätt att röra sig o. d. Corrigera (karlarna) uti plien. ReglInf. 1751, s. 536. Den föreställning (uppstår) hos mången, att pli och gevärs-färdighet är det enda som i krig behöfves. Hazelius Förel. 44 (1839); jfr 4. särsk. i uttr. exerceras i pli, vara färdig i sin pli, i fråga om exercis varvid soldaten lär sig att stå l. röra sig med god hållning (jfr 4). Rekryten bör .. Exerceras i Pli, rättning, vändningar (osv.). KrigVAH 1810, s. 184. Därs. 1829, s. 339.
4) sätt att uppträda, karakteriserat av (disciplinerad) vakenhet, raskhet, energi o. hurtighet; äv.: ordning o. skick, god hållning (se HÅLLNING 5 b); särsk. i fråga om militära förh. l. förh. på fartyg o. d.; särsk.: egenskapen att vara väl drillad o. disciplinerad; i ä. språkpr. stundom svårt att skilja från 3 slutet. Hvarje soldat har pli, som en officer. Geijer Minn. 201 (1825, 1834); möjl. till 3 slutet. Svenska medeltidens riddare är en rik bonde, som fått något yttre pli genom vapenöfning. Strindberg SvFolk. 1: 79 (1881). Militärisk pli. Lundquist Fontane EBr. 24 (1902). SvScoutförbBibl. 28: 126 (1944). — särsk.
a) i sådana uttr. som ha l. få pli på (ngn gg äv. över) sig (l. ngn), det är pli på ngn, sätta (äv. hålla) pli på ngn, i sht förr äv. få sig pli, betecknande att ngn har l. bibringas god hållning l. ordning o. skick osv. Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis. Runeberg 2: 50 (1846); jfr 3 slutet. Nu har di inte något pli på sig. Hedberg Rospigg. 26 (1884). Lärarinnans förmåga att sätta pli på sina elever. SDS 1900, nr 81, s. 3. En .. duktig fackman med .. pli på sitt folk. GbgMP 1918, nr 303, s. 6. KyrkohÅ 1933, s. 153 (: över). Håll pli på hundarna! Edström Hund. 217 (1948).
b) oeg. l. bildl. (Det var ögonen) som satte pli på ansigtet. Sundblad LandStrand 316 (1891). Det är stil och pli på allt vad jag gör. Bergman LBrenn. 133 (1928).
Spalt P 1152 band 20, 1953