Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUGG plug4, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =.
Etymologi
[vbalsbst. till PLUGGA 3]
1) (vard.) ”pluggande”, läsning.
a) (mera tillf.) motsv. PLUGGA 3 a, i uttr. plugg med ngn, läsning med ngn. NordT 1892, s. 627.
b) motsv. PLUGGA 3 b. TSvLärov. 1863—65, s. 105. Den gamla lärdomsskolans plugg. Form 1941, s. 104. jfr EXAMENS-, KATEKES-, LÄX-, MINNES-, SKOL-, TENTAMENS-PLUGG.
2) (vard., i sht i skolspr.) skola, lärovärk. När skolpojken är sjuk, stannar han hemma från ”plugget”. VerdS 216: 29 (1918). DN(A) 1934, nr 6, s. 9.
Ssgr, se plugga, ssgr.

 

Spalt P 1227 band 20, 1953

Webbansvarig