| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till PLÅGA, v. 2 (a): tillfogande av fysiskt lidande, plågande, torterande; äv. om lidande (av företrädesvis fysisk art) som ngn erfar. (Då de brottsliga blivit gripna) ska’ iag tänka opp ett sådant straff ok plåg, / Som wärdigt kan emot däss arga giärning swara. Börk Darius 1153 (1688). Kolmodin QvSp. 1: 10 (1732).
Spalt P 1260 band 20, 1953