Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÅT, sbst.3, anträffat bl. i pl. obest. plåter.
Etymologi
[sv. dial. (Estland) plåt; jfr det möjl. hithörande fsv. plaatha, lapp (GU C 20 1: 41), skoo plaater, lapp på sko (Därs. 444); möjl. identiskt med PLÅT, sbst.1; i annat fall sidoform till PLOTT. — Jfr PLÅTLUS]
(†) fläck. The blåå Plåter, som man bekommer vthaff fall eller slagh. Månsson Ört. 229 (1642).

 

Spalt P 1297 band 20, 1953

Webbansvarig