Publicerad 1953 Lämna synpunkter PLÄSANT, m. Ordformer (plai-) Etymologi [jfr ä. eng. pleasant; av fr. plaisant, substantivering av plaisant, p. pr. (se PLÄSANT, adj.)] (†) rolighetsmakare, skämtare. Annerstedt UUH Bih. 5: 175 (i handl. fr. 1786). — Spalt P 1305 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se