| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) som tillhör l. utmärker l. har avseende på en poet l. som tillhör osv. l. utgöres av poeter l. poesi (se d. o. 1); särsk. dels om litterär framställning l. litterärt värk o. d.: innehållande l. bestående av poesi (se d. o. 1), avfattad på vers l. i metrisk form; versifierad (särsk.: lyrisk); äv. (i fråga om prosaframställning): som i stil l. stämning o. d. påminner om l. gör intryck av poesi (se d. o. 1, 4); dels om person l. begåvning l. sinne l. anlag o. d.: som är typisk för l. utmärker en poet l. poeter l. som har resp. visar läggning för poesi (se d. o. 1) o. d. Hans poetiska ådra hade redan sinat. Gamla testamentets poetiska böcker. Fabeler och poetiska dichter. OPetri Kr. 5 (c. 1540). Et Pöetiskt, doch aldeles obundit, Skrifve sätt. Ehrenadler Tel. Föret. 1 b (1723). Plato är, om man blott betraktar stylen, den mest poetiska af alla prosaister. Tegnér (WB) 3: 288 (1820). Den Poëtiska Eddans mythiska qväden. Nordström Samh. 1: 96 (1839). Man önskade gerna något förstärka poetiska classen (i Sv. Akademien); Och man skulle tilläfventyrs helst välja Runeberg. 3SAH LVI. 3: 74 (1841). Utskottets betänkande (vid riksdagen 1828—29 om vissa helgdagars avskaffande) .. utmärker sig .. för en poetisk flykt .., som torde sakna motstycke i riksdagstrycket. Nilsson FestdVard. 177 (1925). — jfr HÖG-, NATIONAL-, O-, UR-POETISK. — särsk.
a) i fråga om språkliga uttryck o. d. i litteraturvärk: som (uteslutande l. företrädesvis) förekommer l. kan användas i vers l. av poeter; i sht förr äv. om regel o. d.: som rör stil l. språkbruk i poesi; särsk. [efter lat. licentia poetica] i uttr. poetisk frihet (äv. licens), rätt l. frihet att i poesi göra avvikelse från l. omdiktning av de värkliga förhållandena l. att göra avvikelse från normalt språkbruk (i ordföljd l. ordformer o. d.) l. från det metriska schemat; äv. konkret, om själva avvikelsen osv.; äv. oeg. l. bildl. Schroderus Os. 1: 283 (1635: Poetisk frijheet). Althenstund wårt Språk är itt Hufwudspråk, kan thet icke effter andre Språks Poetiske Bud och Præcepta aldeles författas och gifwas. Arvidi 2 (1651). Nygjorda ord .., hvilka, när de brukas af Poeter, få namn af poetiska ord. Hof PhilosGr. 8 (1782). En teckning av de poetiska friheternas historia i vår diktning. Berg PoetFr. 6 (1903). jfr (†): En poetisker lustgård, lustort vthi helffuetit tijt the föregiffua the dödas siälar leffuereras. Linc. (1640; under elysium).
b) (†) i uttr. den poetiska lagern, diktarlagern, skaldelagern. Lyceum 2: 218 (1811). 2VittAH 15: 233 (1833, 1839).
2) i utvidgad anv.; särsk. om ngt som liksom poesi värkar befruktande på stämnings- l. känslo- l. fantasilivet; stämningsfull, fantasiäggande; äv.: romantisk; svärmisk; stundom äv.: fantasifull; äv. om ngt som häntyder l. för tankarna på poeter l. poesi; jfr 3; jfr POESI 5. (Man bör icke göra sig) ett för poetiskt begrepp om en magisterkrans och promotion. Geijer I. 1: XX (1806). Om aftonen (var) .. himlen full af stjernor .., blickande fram ur poetiska moln. Bremer NVerld. 1: 14 (1853). Mamma var en fruktansvärd realist men kunde också höja sig till en mera poetisk utblick över tillvaron. Tengroth Julibarn 65 (1950). — särsk. (†) om målning l. snideri o. d.: som framställer fantasimotiv bestående av växtornament l. grotesker o. d. Gamble Poetiske Tapeter medh Löff werck. HusgKamRSthm 1626, s. 1 a. Serenius (1734; under grotesk-work).
3) (numera bl. tillf., skämts.) med tanke på sådana egenskaper som anse(tt)s vara utmärkande för poeter, t. ex. fattigdom, opraktiskhet o. d.: utmärkande för l. tillhörig en poet. Helst jag kanhända sjelf genom min poetiska rock gifvit anledning till den misstanken att jag kunde vara fattig. Sjöberg (SVS) 2: 183 (1821). Min stackars poetiska kassa. Geijerstam Sat. 46 (1892).
5) [jfr motsv. anv. i fr. o. nylat. samt av gr. ἡ ποιητική ss. benämning på viss del av musikläran] (†) om del av musikläran: som omfattar l. behandlar komposition av musik. Hülphers Mus. 3 (1773).
Spalt P 1342 band 20, 1953