Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLACKA polak3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera föga br.) POLACK polak4, sbst.3, r. l. f.; best. -en; pl. (stundom möjl. äv. att hänföra till sg. polacker) -er (Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856), Olán Sjöröv. 158 (1921)); äv. (numera föga br.) POLACKER polak4er, sbst.2, r. l. f.; best. -n; pl. = (jfr ovan) l. polackrer (VexiöBl. 1821, nr 37, s. 3, Almqvist GMim. 3: 221 (1842)).
Ordformer
(polack 1845 (: polack-tackling), 1853—1931. polacka 1932 (: polacka-riggad), 1934 osv. polacker, sg. 1871—1944. polacker- (i ssgr) 1840—1920. polacre 1765—1854)
Etymologi
[jfr holl. polakker, t. polacke, polacker, eng. polacre, polacca; av fr. polacre, polaque resp. it. polacca; av ovisst urspr.]
sjöt. (i medelhavsländerna använt) två- l. tremastat segelfartyg med master i ett stycke o. utan märsar. Dalman (1765). VexiöBl. 1821, nr 37, s. 3. Hägg Segel 76 (1935).
Ssgr (om ä. l. utländska förh., sjöt.): POLACKA- l. (numera föga br.) POLACK- l. POLACKER-FARTYG~20 l. ~02. polackatacklat fartyg. Ramsten 1 (1866). Stenfelt (1920). —
-RIGGAD, p. adj. = -tacklad. Börjeson SthmSegelsjöf. 434 (1932; om förh. på 1700-talet). —
-TACKLAD, p. adj. om fartyg: som är försett med master (o. bogspröt) i ett stycke o. saknar märsar. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Hornborg Segelsjöf. 220 (1923). —
-TACKLING. jfr -tacklad. KrigVAT 1845, s. 583 (om ä. sv. förh.).

 

Spalt P 1365 band 20, 1953

Webbansvarig