| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLITYR pω1lity4r l. på1– l. pωl1– l. pol1-, förr äv. POLITUR (politu´r Weste), r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) polering l. glansputsning l. glättning av ett föremål l. en yta av trä l. metall l. sten o. d.; särsk. konkret(are), om glans l. glansighet som givits åt polerad yta o. d.; särsk. i uttr. (an)taga polityr, bli glansig, få en glänsande l. polerad yta. Polhem Brev 214 (c. 1704). En Serpentin- eller Jaspis-Porphyr, som låter väl arbeta sig och tager god politur. VetAH 1805, s. 93. Det kornade krutet .. gifves den jemnhet, polityr och torrhetsgrad som för varaktigheten m. m. är behöflig. Holmberg Artill. 2: 60 (1882). 2NF 35: 1203 (1923).
2) lösning av harts o. d. (oftast bestående av schellack löst i sprit), varmed föremål av trä o. d. kan poleras; särsk. om lager av dylik vätska som strukits på en yta o. där torkat o. bildat en glansig hinna. Almström KemTekn. 2: 316 (1845). När han fått i sig några fullödiga whiskycocktails, broddade med polityr eller andra starkvaror. Johnson NSkämth. 172 (1892). Schellack användes till framställning av lacker och fernissor, kitt, polityr m. m. Bolin OrgKem. 140 (1925). (Entusiasmen) verkade konstlad, ditstruken, som den skära polityren på hennes glänsande naglar. Krusenstjerna Pahlen 4: 11 (1933). — jfr KOPAL-, LACK-, MÖBEL-, NAGEL-POLITYR.
3) bildl., om avslipning l. avputsning l. förfining l. hyfsning o. d. som utmärker l. finns hos person (l. konstnärligt värk); äv.: belevenhet, folkskick; särsk. om dylik egenskap av ytlig natur, fernissa (se FERNISSA, sbst. 2). Bibringa ngn polityr, ge ngn (ett visst mått av) hyfsning, lära ngn folkvett. Polhem Brev 120 (1716). En salongsherre med hufvudstadens polityr. Benedictsson Eftersk. 42 (c. 1885). En viss klassisk polityr är märkbar (hos Ariosto). Wrangel Dikten 225 (1912). Det som bjudes oss i .. (N. N:s) bok är .. de ursprungliga dagböckernas ord utan all polityr eller försköning. Ymer 1940, s. 161. jfr (†): Porträttet af Creutz är utarbetat och lent ända till politur. Frey 1841, s. 140.
-SPRIT. sprit använd vid beredning av polityr; äv.: polityr (i bet. 2). ÖgCorr. 1854, nr 77, s. 4. Koch Arb. 221 (1912). —
-VÄTSKA, r. l. f.
Spalt P 1416 band 20, 1953