Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLKETT polkät4, r. l. f.; best. -en; pl. -er; i sht förr äv. POLKETTA polkät3a2, äv. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-kett (-ä-) 1850 osv. -ketta 1846—1919)
Etymologi
[jfr nor. polkett, fr.(?) polketta (SthmFig. 1845, s. 22); avledn. till POLKA, sbst.]
mus. benämning på en variant av polka; numera bl. om en i Sverige uppkommen folklig variant av polka; förr äv. ss. benämning på en tur i polka. SthmFig. 1846, s. 275. Polketta är andra turen i polka. DansbVästficksf. 35 (1856). SvKulturb. 9—10: 152 (1931). — jfr HAMBO-POLKETT. — särsk. (mera tillf.): hambopolkett. Uppl. 2: 437 (1908).
Ssg: POLKETT-MELODI. Folkdans. 21 (1923).
Avledn.: POLKETTA, v. (†) dansa polkett; äv. bildl.: dansa runt, snurra (runt). SthmFig. 1846, s. 275 (bildl.). Ridderstad Samv. 1: 218 (1851). —
POLKETTERA, v. (†) dansa polkett; äv. bildl.: dansa runt, snurra (runt). Moqvist Polk. 8 (1850). Benzon Lundag. 22 (1888; bildl.). —
POLKETTÖR, m. (†) man som dansar polkett. SthmFig. 1845, s. 22.

 

Spalt P 1419 band 20, 1953

Webbansvarig