Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLT, sbst.2, n.; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) polt, två till bolstervar hopsydda mattstumpar, ett slags trasmatta; av fin. dial. (Nyland) poltin, ett slags trasmatta; jfr fin. dial. (Savolax) poltikainen, dels sbst.: nässla, grov säck, dels adj.: gjord av nässeltyg, ytterst till polttaa, bränna (se POLTA)]
(starkt bygdemålsfärgat i Finl.) vid brännvinsbränning: ett slags trasmatta varmed ett kar med mäsk täckes över. Bengts Vargt. 19 (1915).

 

Spalt P 1433 band 20, 1953

Webbansvarig